GonnaMakeIt

Efter att ha attack packat allt var det dags för lite frukost vid allrummet - som vi ockuperade i vanlig ordning.
Där passade jag på och fråga alla om vad som var bäst respektive sämst med resan. En liten utvärdering helt enkelt.

Vissa ville inte lämna tälten

Vi var alla överens om att det bästa med resan var känslan av att ha lyckas med utmaningen - att ha cyklat så långt.                  

Det är något jag är oerhört stolt över! 
Vi, alla, eniga som familj, som ett team tog vi oss till avsatt destination- Fårö, på cykel! BOOM!
Att alla därefter inte gjorde hemvägen är helt förståndigt. Vissa var förkylda, ömma och andra diverse krigsskador som hade uppkommit längst vägen.
Det är viktigt att lyssna på kroppen och är den inte helt hundra bör man att inte fortsätt. Det var trotts allt en semesterresa och meningen var att ha kul och njuta att denna utmaning. Alla i familjen har inte vannan inne med att vara så aktiva under så många dagar och definitivt inte sitta på en cykelsadel i så många timmar. Jag är oerhört stolt över alla, vika krigare! Jag är mer än nöjd av resa.

Fick se fantastiskt utveckling hos många. Både konditionsmässigt men även personlighetsmässig. Mina småkusiner är inte små längre- dem är tappra krigare med ett pannben som är fascinerande. Dem äldre är envisa och just denna envishet har tagit dem långt- dem ger inte upp lätt.

Att se allas fightings spirit har varit sjukt inspirerande! 
Även för dem, nu vet dem att dem klarar av så mycket mer än vad dem tror och DET är sjukt bra för självkänslan!
Never give up!

Nu är det en drygt 3h båtresa till Estocolmo som bäntar och vad gör man?

Spelar kort- där dem sämsta förlorarna är dem äldre.

Och man passar även på att ta igen förlorad sömn…