GonnaMakeIt

Är dagens lärdom!

Morgonen började för mig med en blöt morgonlöpning. Yes, det regnade och regnade…

Väderprognosen sa att efter kl 15 skulle det klarna upp- så jag hade hopp, men det var inte dem gladaste minerna när vi började bygga släpkärrorna och packa cyklarna. Alla var dock inställda på att cykla och det skulle göras. Mind over body!

Likaså är handväskan- den får inte glömmas!

 Allt började bra, regnet slutade falla och det var frisk och rätt behaglig cykelväder. Regnkapporna togs av och axlarna började blottas. Det var helt enkelt la-la-mode! Det var så fint att se en lång karavan av cyklar, 14st familjemedlemmar som tar en cykelsemester ihop. Riktigt riktigt fint måste jag säga. Jag kände mig som en stolt hönsmamma när jag vände mig om för att se den fina raka linje (jag ledde leden).

Meeen, den nedförsbacke skulle sedan bli en tuuung uppförsbacke för att komma till huvudvägen. Shiet! Det fanns ingen annan väg än upp. Vi kämpade oss upp och tog oss snällt tillbaka till huvudvägen. Alla utom min mostersman- som genade genom skogen.

-Ok alla redo?! Skriker jag.
Alla var redo! BOOM!
La-la-la- sjöng alla glatt! Solen sken, det var rak sträcka, det flöt bara på!

Tack för den moderna samhälle och mobiltelefoner.

Pappa och morbror åkte tillbaka för att hjälpa honom- resten stannade kvar och väntade… och väntade... och väntade… ca 1h senare sen vi dem cykla sakta emot oss.

Punkan var kvar, dem behövde en ny slang. 
Ska vi fortsätta Gotland Tour 2013- så måste det fixas, pronto!

 

...Däremot är några sponsrade av Omega klockor- måste jag erkänna :)

 

Vi tog beslutet att vi alla skulle cykla till närmast statoil/shell/whatever och jag skulle därefter cykla tillbaka- with the new stuff.
Off we go!
Vi cyklade och cyklade tills vi kom till ett livs/allt i allo affär. Ingen slang fanns där och INGEN visste var den närmaste Statoil/shell/what ever fanns. Shiet vad gör vi?
Vi började bolla idéer, lösningar osv osv. Tills vi fick ett samtal- dem var på väg, dem hade löst punkan. Hurray!!!
När dem kom fram välkomnade vi dem med applåder och ramsor- som hjältar! Vilka tappra själar som hade fått kriga med punkan. Massa applåder till dem. TILLS vi fick höra varför dem inte kunde fixa punkar från första början.
Tydligen så hade dem en sån där tejp/cykelplåster/ellervardetnuheter som var självhäftande.
-Nej, det är en sån här ny grej dem har kommit på.

Det är moderna tider… enligt dem… men den lossnade hela tiden. Vad gjorde dem för fel? Fanns det flera hål? Que pasa dudes?

Jo, det som hände var att det ÄR moderna tider med dem är fortfarande inte självhäftande och det var LIM som saknades. Det behövde LIMMAS för att tejp/cykelplåster/ellervardetnuheter ska fästa!!!

Tystnad uppstod.

Inga fler applåder.

Dem ska få diska resten av resan. PUNKT!

 Kvällen avlutades i en superfin camping vid Lickershamn och lite kvälls. 

Pappa och bror slår upp läger

 

Dag 3 imorgon och då ska det verkligen cyklas... 

Natti nattizz...