GonnaMakeIt

Efter att ha attack packat allt var det dags för lite frukost vid allrummet - som vi ockuperade i vanlig ordning.
Där passade jag på och fråga alla om vad som var bäst respektive sämst med resan. En liten utvärdering helt enkelt.

Vissa ville inte lämna tälten

Vi var alla överens om att det bästa med resan var känslan av att ha lyckas med utmaningen - att ha cyklat så långt.                  

Det är något jag är oerhört stolt över! 
Vi, alla, eniga som familj, som ett team tog vi oss till avsatt destination- Fårö, på cykel! BOOM!
Att alla därefter inte gjorde hemvägen är helt förståndigt. Vissa var förkylda, ömma och andra diverse krigsskador som hade uppkommit längst vägen.
Det är viktigt att lyssna på kroppen och är den inte helt hundra bör man att inte fortsätt. Det var trotts allt en semesterresa och meningen var att ha kul och njuta att denna utmaning. Alla i familjen har inte vannan inne med att vara så aktiva under så många dagar och definitivt inte sitta på en cykelsadel i så många timmar. Jag är oerhört stolt över alla, vika krigare! Jag är mer än nöjd av resa.

Fick se fantastiskt utveckling hos många. Både konditionsmässigt men även personlighetsmässig. Mina småkusiner är inte små längre- dem är tappra krigare med ett pannben som är fascinerande. Dem äldre är envisa och just denna envishet har tagit dem långt- dem ger inte upp lätt.

Att se allas fightings spirit har varit sjukt inspirerande! 
Även för dem, nu vet dem att dem klarar av så mycket mer än vad dem tror och DET är sjukt bra för självkänslan!
Never give up!

Nu är det en drygt 3h båtresa till Estocolmo som bäntar och vad gör man?

Spelar kort- där dem sämsta förlorarna är dem äldre.

Och man passar även på att ta igen förlorad sömn…

Ledsen men vi firade inte midsommar på den traditionella sättet. Vi har redan dansat små grodorna och tagit mysiga bilder på olika sommartårtor och pickniks.

Vi körde vattenlandet! BOOM!!!

Barnasinnet ON och vi sprang in till vattenlandet. Först försökte vi pruta ner priset- det var billigare efter midsommarfirandet (kl 13), och vi var liksom inte ett dugg intresserade av det. Vi misslyckades.  Vi fick betala fullt pris.

Väl inne var vi som små barn på julafton, vi blev tolv på nytt och åkte roliga vattenrutschkanor och skrattade åt varandra när vi kom fram med badkläderna upp i halsen.

Familia Escobar- Moscoso

Tokkul hade vi- stora som små. I en vattenland finns det inga åldrar- inte i vår familj iaf.

Efter att blivit utslängda, vi var bokstavligen dem sista att lämna stället, åkte vi vidare till Tofta strand och innerstaden för att njuta av det sista.

Sista kvällen på Gotland avslutades med en fantastisk solnedgång, som vi alla försökte fånga på bild. Vi har nämligen haft en tävling under denna vecka (vi tävlar i allt och ALLA är dåliga förlorare). Tävlingen handlar om att ta bästa bild, sämsta bild och roligaste bild.

Tack Gotland för denna vecka- den har varit fantastiskt.

Imorgon tar vi båten tidigt på morgonen, DET är inte denna familjs starka sida…

Gissa vad?!
Gissa vem som fyller år idag? Wohooo!

En gissning!

Yes, jag fyller år idag! Älskar födelsedagar, har alltid gjort det och kommer nog alltid göra det.  

Min ett årsdag i Chile

Denna födelsedag skulle spenderas på cykel. Vi skulle cykla tillbaka till Visby från Sundersand, ca 80km lite mer… Vi var 6 tappra krigare som började resan.

Halvägs tappade vi en- min moster. Hon byttes ut med min kusin som skulle joina oss till nästa stopp- som var 10km.

Jag och Bella- min fantastiska underbara cykel.

 

 

Jag och kusinen tar täten

 

För mig var den här dagen perfekt!
Stora delen av dagen gick åt cyklande och tänkande- underbart. Jag är så tacksam för så mycket. Har fina människor omkring mig, fick en massa gratulationer och omtanke. Spenderade min dag i ”rörelse” som är något jag älskar. Blev påmind om hur fantastisk människokroppen är, hur det orkar, hur den talar till en och hur viktigt det är att lyssna på den- gör du det och ge den god näring kommer den ta dig hur långt som helst.

Tacksamhet- det är ordet och dagens starka känsla.

Alla vaknade oerhört tidigt idag- värmen stekte inne i tältet.

Kims AC slutade fungera- inga problem vi löööser det.

Camp-värden bad oss flytta på tälten då fler gäster skulle komma. Vi hade såklart  tagit bästa läget- som var avsedda för husvagn. Det innebar att ta ner tälten, flytta den några meter och bygga upp den igen. Oooorkaa!!! Ok, vi är toksnabba numera men.. orkar inte! Men vi kom ett nytt och bekväm sätt.

Efter en lat dag hittade vi dessutom en studsmatta på campingen lite längre bort. Vi är lite av vanehundar och vi stannar där vi trivs och "l'ngre bort" var lite utanför våra gränser. Men en vågade sig ut och se sig omkring. Det var dem som upptäckte studsmattan! Wiiiieeee!!!

Självklart var vi tvungna att testa mattorna och visa våra akroboatiska moves.

Att meddela reste var ett självklarhet. Vi måste hämta dem äldre (OBS! Jag är ännu inte inräknad som "äldre"- yet). 

Delad glädje är dubbel glädje- charing is caring. Speciellt när man ser dem hoppa på en studsmatta som är avsedd för tunna små barn. Det var inte bara vi "unga" som skrattade så att vi kissade på oss- även förbigående kunde inte hålla sig från skratt.

(Här ska det vara en filmsnutt... Men it-gudarna ville inte. Den kommer...)

Morbror och Linnea testar studsen

Även moster skulle visa sina akrobatiska rörelser

Hemvägen gjordes längstranden och ta farväl av den mjölvita sanden.

Sista kvällen på Fårö avslutades såklar med en grym grillning och tidigt läggdags (ca 00:10).

Den allmäna brasan som vi ockuerade.

Till dem köttätarna

Imorgon väntar en låång cykeltur. Slut destination Visby. Vi får se hur många som hänger med mig nu, nu när det finns access till bilar… 

Det är fakta, den här familjen kan inget om orientering. Vi måste ha skolkat från dem lektionen. Jag minns en gång när vi hade orientering i skolan – jag och min klasskompis vart upphämtad av några lärare efter att ha letat i ca 2h på dem där jäkla stämplarna. Hela klassen väntade på oss kompis och jublade när vi väl kom fram. Lite så kändes det idag.

Igår tog vi ett liten dramatisk beslut. Några hade väldigt ont i bakdelen så vi tog beslutet att hämta bilarna för dem skadade. Männen tog sista bussen från Fårö till Visby. Cykelresan skulle fortsätta men bilalternativet fanns tillgänglig.

Den här familjen skolkade från orienteringen- helt och hållet.
Dagen började så klart med hur mycket dusch-tid det fanns kvar på varje kort.

 

Pappa visar hur man kan effektivisera sin duschtid.

Dagens utflykt var till Raukas. Vi var tre tappra krigare som ville göra resan dit på cykel.

Dem tre musketörerna, Victoria, jag och pappa

Alla tyckte att vi skulle ta dem små vägarna längst stranden för att den såg ut vara kortare. Vi lyssnade- att man aldrig lär sig att genvägar är senvägar.
Vi började i la-la-mode och redo för en ny utflykt. Meeeen jag erkänner, jag är ingen hot-shot på att läsa kartor. Jag är dem som hellre frågar efter vägen än att försöka förstå mig på kartor- det går snabbare så. Jag var den som ledde ”truppen” och jag beräknade fel på avståndet och svängde liiiite fel… och hamnade liiiiite fel.

Victoria

Vi är så klart envisa och att fortsätta var självklart- istället för att vända och börja om.
Efter att varit heeelt lost, inte ha en aning om var höger och vänster var fann vi huvudgatan. Hurray! Det var samma huvudgatan som vi började från första början. Vi hade cyklat i cirklar. Inga fler genvägar, småvägar osv osv.. nu cyklar vi på riktiga vägen- punkt.

Väl framme var det definitivt dags för lunch. Fram med alla stormkök.

Familjen Valencia- Moscoso åt chorizo

Inatt var tanken att sova allemansrätt- stylish.
Vi packade cyklarna för att hitta den perfekta platsen.

Pappa packar familjen Valencia- Moscosos bil.

 

Men först lite Raukas sightseeing

Nu var det dags för att hitta en bra allemansrätt plats. Det var min morbror som var ledare denna gång. Han hade en bra karta- tyckte han.

Vi letade och letade och började ge upp tanken på allemans rätt. Ärligt talat- från hjärtat det var inte många som ville köra allemansrätt- kom igen, vi ville ha toa och dusch meeen vi ville behaga allas önskemål så vi "försökte"- typ.

-Ah! Vi struntar i det och tar oss till campingen X, tyckte morbror. Vi andra höll med såklart. Yaaay!
Vi letade och letade tills han stannade upp och frågade några efter vägen till den campingen han letade efter.
Mannen försökte orientera sig starkt på den kartan han hade fått. Tills han upptäckte att det var fel karta- det var en karta över Visby och vi befann oss på FÅRÖ! OMG!!!
Allvarligt!!!
Han blev helt till sig och spelade att han inte pratade svenska- så han son fick ta hela snacket. Hahaha!!
Han fick inte många applåder av oss.
Vi åkte tillbaka till samma camping vi hade checkat ut 6h tidigare.

Ridå.

Vi bestämde idag för att bara ta det lugnt.
Vara på stranden leka, promenera, umgås och njuta av det fina vädret- det behövdes. Många hade ont och skavsår lite överallt- vilan var välbehövligt.
Vi har haft en fantastiskt, nej en AMAZING fin dag idag och hänga vid stranden var en självklarhet.

 

Victoria är en riktig lekledare och vi kände att även dem äldre behövdes aktiveras. Vi kom på en slags fem kamp- fast fyrkamp.
Vi bad alla hitta en partner, då vi ville att dem skulle jobba i team.
På första ronden skulle man ”bär din kompis”- hur, spelade ingen roll- det fick man bestämma själv. Man skulle iaf springa bort till Foppa toffla, runda den och tillbaka. Därefter var det skottkärran runt tofflan. Dem tredje kampen var hoppa jämfota han i hand, för att slutligen springa fram till tofflan och göra 12st varv av finska julafton, eller hette det Ryska julafton? Ah, ni förstå. 

Jag vet inte om ni kan förstå eller inbillar er kaoset som utbröt när vi skrek ”kööör”. Vi var som höns i en lekhage! Fast en bunt chilenare på stranden. Det skreks och skrattades, det stönades och det fuskades. Jag höll på att kissa på mig när jag tittade åt sidan för att se hur jag log till- jag låg inte bra till. Jag fick så mycket sand i munnen under skottkärran, het tips- stäng munnen.
Hade mer än gärna lagt upp en kort filmsnutt- som min moster skulle ordna under lekarna... Men hon missade att trycka på rec-knappen.

Jag och mamma förlorade. En sak jag däremot vann- är finaste brännan.

Därefter var det dags för lunch...

Vi har bestämt att stanna på den här campingen en natt till. Det är lågsäsong och vi är ganska så ensamma. Ganska så- inte helt men vi har ändå ockuperat allrummet, kylskåpet och ”altanen”

Dagens stora fråga är duschminuterna.
Man laddar ett kort med x-antal kruunur. Detta är duschpeng. Har du inga cash på kortet- no shower. Har du otur och receptionen är stängt så är det kört. Det kostar 2kr för 1 minut att duscha och vi har 3st kort med 30kr på varje. Vi är ca 4st personer per familj…  Alltså ca 7,5minuter… Vilket är kanske ok för många meeen för oss… det är lite tight med tid alltså och då får man improvisera för att spara duschtid.

Av 14 personer är det 12st som har ont i rumpan. Trotts att dem flesta har cykelbyxor med vadd (hot stuff-really…) så känner dem flesta av smärta i bakdelen. Det är skavsår, rumpbenen och alla typer av pain som var morgonen heta ämne.
Dem har tipsats varandra om olika salvor och krämer men vinnaren verkar vara vaselin- jag har inga kommentarer.

Morgonen började med en tokmysig frukost där- förutom salvor och krämer berättade dem äldre olika historier och bus från deras barndom. Riktigt mysig morgon.

Morgon chill och story telling

Meeen, resan måste fortsätta - vi hade nya mål att nå. Packa ihop, off we go!

Problemet här var att ta steget till att sätta sig på cyklarna. Ingen ville, det tog emot. Bakdelen, rumpan, gluteus, booty- what ever! Det sved och det tog emot att sätta sig på den där jäkla sadeln. Men pannbenet slogs på och dem körde på.

Sadeln är inte det som lockar mest just nu.

Tuuuuur att en crêperie dök upp längt vägen- wohoo!
Den hade dessutom en sådant cool inredning att alla vart riktigt fascinerad av alla små detaljer. Givetvis skulle vi stanna och ta en crêpe- efter frukosten.

...Likaså mor och far

 

Ok NU var vi mätta och belåtna, let´s go!
Vi ville ha ”stan” vi behövde ta ut cash! Dem flesta campingplatser är det cash only. Cash is king here in Fårö. Till slut fick vi reda på cash tas ut på ica- som stänger kl 16. Vi kom 16:10 och drog vid 17, sorry dude men vi är lite av tidsoptimister men vi har lätt gjort så Ica:n klarade månadens budget- LÄTT!

Idag skulle vi campa vid stranden.

Och en tävling startades- vem byggde sin tält snabbast. BOOM! It´s on!

Förutom den tält-tävlingen, har vi en pågående tävling- matlagning.

Varje ”familj” har var sin dag att laga middagen till alla. Förutom smak och presentation, tas även häsnyn till förutsättningarna man har haft samt vilken tid maten serververas.
Idag var det ungdommanrnas tur och ja- jag räknas som ungdom fortfrande- yes!

Vi skulle ordna tacos- då vi har ätit olika typer av pasta till middag sedan dag 1. Vi är liiite less på det nu. Utbudet på Ica var ett paket köttfärs á 300gr- dude, det DÄR räcker inte för att mätta 14st hungriga cyklister. Vi måste tänka om. Plan B var färsk tortellini av något slag- fanns ingen tortellini. Vad gör vi nu då?
Pasta… 
Denna version skulle vara- pasta carbonada men i 3 olika varianter. En med fläsk, en med lamm och en vegetarisk. Vi har nämligen en som inte äter fläsk och jag som inte äter kött- i laktosfri grädde. Den här familjen är enkla- typ…   

Inte för att jag var med i den gruppen men jag tycker att vi var grymma och borde få full pott (är jag partiskt nu?)

Det jag tycker har varit otroligt roligt och härligt att se under denna resa är solidariteten. Alla hjälps verkligen åt. Jag börjar se dem olika rollen som har börjat komma fram- speciell bland dem yngre. Att se deras dem styrkor och nyfunna specialitet träda fram - är oslagbar!

Ser fram emot dem kommande dagar!

Idag var det en mayor dag som väntade oss. Idag skulle vi cykla lite över 42 km.

Det kan ses som lite- men allt är relativ och det har med varje persons förutsättningar. Eftersom vi är 14st personer i alla åldrar med olika aktiva liv så är detta mycket.
Vi skulle ha startat vid tolv… Men ja.. vi är chilenare ;)
Vi startade iaf- vi lämnar det där.

Vi lämnade Lickershamn bakom oss och Fårö var nästa destination.

Lickershamn

Victoria on the road...

 

Det var en lång resa och dem som led mest var dem som bar all packning. Varenda liten uppförsbacke kändes. Jag är oerhört stolt och imponerad ev deras viljestyrka och tjocka pannben.

 

 

Krigsskadan

Min moste mår nu iaf bra och trampade glatt vidare. Krigare!
Solen gassade på men alla krigade vidare- vi hade ett mål. Den här familjen är målmedvetna som fan.

Men vi nådde målet!
Väl vid färjan så andades många ut. Vi var så nära!

Kvällen slutade med spel och skräck historier.

Jag är en riktig en mes när det gäller skräckhistorier. Kollar fortfarande i min garderob och under sängen innan läggdags - så jag försvann snabbare än snabbt och lämnade dem modiga kvar, fast jag tog med mig mamma… För lite sällskap…

Är dagens lärdom!

Morgonen började för mig med en blöt morgonlöpning. Yes, det regnade och regnade…

Väderprognosen sa att efter kl 15 skulle det klarna upp- så jag hade hopp, men det var inte dem gladaste minerna när vi började bygga släpkärrorna och packa cyklarna. Alla var dock inställda på att cykla och det skulle göras. Mind over body!

Likaså är handväskan- den får inte glömmas!

 Allt började bra, regnet slutade falla och det var frisk och rätt behaglig cykelväder. Regnkapporna togs av och axlarna började blottas. Det var helt enkelt la-la-mode! Det var så fint att se en lång karavan av cyklar, 14st familjemedlemmar som tar en cykelsemester ihop. Riktigt riktigt fint måste jag säga. Jag kände mig som en stolt hönsmamma när jag vände mig om för att se den fina raka linje (jag ledde leden).

Meeen, den nedförsbacke skulle sedan bli en tuuung uppförsbacke för att komma till huvudvägen. Shiet! Det fanns ingen annan väg än upp. Vi kämpade oss upp och tog oss snällt tillbaka till huvudvägen. Alla utom min mostersman- som genade genom skogen.

-Ok alla redo?! Skriker jag.
Alla var redo! BOOM!
La-la-la- sjöng alla glatt! Solen sken, det var rak sträcka, det flöt bara på!

Tack för den moderna samhälle och mobiltelefoner.

Pappa och morbror åkte tillbaka för att hjälpa honom- resten stannade kvar och väntade… och väntade... och väntade… ca 1h senare sen vi dem cykla sakta emot oss.

Punkan var kvar, dem behövde en ny slang. 
Ska vi fortsätta Gotland Tour 2013- så måste det fixas, pronto!

 

...Däremot är några sponsrade av Omega klockor- måste jag erkänna :)

 

Vi tog beslutet att vi alla skulle cykla till närmast statoil/shell/whatever och jag skulle därefter cykla tillbaka- with the new stuff.
Off we go!
Vi cyklade och cyklade tills vi kom till ett livs/allt i allo affär. Ingen slang fanns där och INGEN visste var den närmaste Statoil/shell/what ever fanns. Shiet vad gör vi?
Vi började bolla idéer, lösningar osv osv. Tills vi fick ett samtal- dem var på väg, dem hade löst punkan. Hurray!!!
När dem kom fram välkomnade vi dem med applåder och ramsor- som hjältar! Vilka tappra själar som hade fått kriga med punkan. Massa applåder till dem. TILLS vi fick höra varför dem inte kunde fixa punkar från första början.
Tydligen så hade dem en sån där tejp/cykelplåster/ellervardetnuheter som var självhäftande.
-Nej, det är en sån här ny grej dem har kommit på.

Det är moderna tider… enligt dem… men den lossnade hela tiden. Vad gjorde dem för fel? Fanns det flera hål? Que pasa dudes?

Jo, det som hände var att det ÄR moderna tider med dem är fortfarande inte självhäftande och det var LIM som saknades. Det behövde LIMMAS för att tejp/cykelplåster/ellervardetnuheter ska fästa!!!

Tystnad uppstod.

Inga fler applåder.

Dem ska få diska resten av resan. PUNKT!

 Kvällen avlutades i en superfin camping vid Lickershamn och lite kvälls. 

Pappa och bror slår upp läger

 

Dag 3 imorgon och då ska det verkligen cyklas... 

Natti nattizz...

Dag numero uno bjöd på massa skratt!
Det var nu vi synkade och fick reda på vilka saker som hade tagit med, missat osv osv...
Temat på dagen är "tabbar", fails, miss...

Vi startade liiite sena- svensk tid. Gott om tid- latino stylish.

Packar lätt...

 

Familia numero unos bil

Min familj var on the road när vi ringde för att checka status med resterande familjemedlemmar. Som var på ica och handlade- det sista. Woot???
Men vi kom fram till Nynäshamn, i tid och allt var under kontroll när vi gick på färjan. BOOM! 
Nu var det bara att ta fram matsäcken och luncha.

Förutom att vi har en active yourself-trip, är det en low budget trip.
Vi kör stormkök, allemansrätt camping och gör-själv-stuff. Vi kör på matsäck för att hålla budgeten nere.
-En matsäck som väger bly!
Oavsett, fram med matsäcke NU!
Meeen... (så klart)
Min mosters familj kunde inte öppna bilens baklucka- där matsäcken var då cykelställen hindrade dem att öppna bagageluckan. FAIL! Det fick bli vad färjan hade att erbjuda.

Min morbrors familj glömde ta upp matsäcken från bilen. När båten väl är i gång får man inte går ner till bildäck och hämta saker. FAIL nr 2.
Ingen matsäck för dem heller. Även dem fick äta färjans lunch och där rök även deras dags budget.

Under denna 3h resa kom det fram lite info. Missar, tabbar, errors- you name it.
Min morbror hade fyndat sin tält på ÖB för 50 krunur. Nu om den var vattentåligt, vindtålig eller tålig överhuvudtaget vet vi inte för DEN glömde han Stockholm- FAIL numero dos!
Regnkappor hade inte heller införskaffas utan svarta soppsäckar gällde. ehm.. ok..

Väl framme på Gotland spöregnade det- hurray!

Inga glada miner var det inte och vi var inte många som var direkt sugna på att cykla. Så många förslag och alternativ dök upp för att slippa cykla- det var insane. Men icke! Vi är här på cykeltur och det ska cyklas.
Vi checkade in på campingen som beräknad och gjorde oss redo för en Bisby tour.

"Allrummet" på campingplatsen- alltså vårt rum.

Men även här dök det upp probs... Min morbror behövde köpa cykelkedja- meddelar han.
Woot? Qu
Ja, han hade med sig sin cykel utan cykelkedja. FAIL numero tres? Cuantro? Donno...
Allt slutade med att vi ungdommar (och JA, jag räknas som ungdom fortfarande), tog cyklarna och gav oss iväg till Bisny City i regnet för lite sightseen. Dem äldre tog bilen och mötte upp oss där.

 Ungdommarna gör sig redo, men först femtio-elva bilder.

 

 

Bi på sightseen i Bisby

 

OK, vädret var inte med oss idag. Några fails på vägen dök upp men humören vari på topp!
Dag ett bjöd på massa skratt- bra start på resan.
Imogon, mañana då jäklar ska det cyklas...

Nu väntar kudden...
Natti natti...

Det har cirkulerat några bilder på facebook, instagram, twitter osv osv en ordlista för Chilsvenskan.
Har ni missat dem? Här får ni chansen att uppdatera er.

 

 

Lite extra saker att tillägga:

Bisbi- Visby

K-Rauta - Raukar

Då kanche bi kan tänka på ba som bäntar oss

Massor har hänt så blogg bomb on the way!

Vi har bland annat fira Sveriges national a Chilenski style.
Prinsessan Madeleine har gift sig och vi har varit på en pröva-våra-cyklar-tour. BOOM!

Vi är nu på väg för vår Gotland tour, vi är lite sena, enligt svensk tid.

Kan börja berätta att min vecka började på ett katastrofrisk sätt. 

Var ute på en kvällsjogging som jag egentligen inte var så sugen på. Har nämligen känt mig tung i kroppen och det har gjort att löpningen inte varit lika härligt som det brukar. Men jag behöver få in vanan vi har halv maraton på sikte. Efter många monologer tog jag mig till slut ut. Det tog mig ca 20 minuter innan jag kom in i den härliga löparkänlsan. Underbart! Dessutom var det en fantastiskt kväll och solnedgången kändes sagolik. Blev tvungen att stanna upp en stund och ta några bilder. När jag väl tog mig hem, efter ca h löpning upptäckte jag att jag hade tappat bort min nyckel. Sprang tillbaka till rundan för att leta efter den. Efter över 1h letandes gav jag upp- klockan var nu 23 och kände mig besegrad.

-Att ringa låssmed kändes som ett måste.

BOOM 3500kr fattigare har jag nu 3st nya nycklar och nytt låst.
3500kr!!! WOOOT??!!
Hej och välkommen måndag.

Fin kväll var det- no?

Men det var en kort arbetsvecka och den skulle vändas till det bättre.

På nationaldagen hade vi bestämt en cykeltur med Gotlandgänget för att se dagsform, hur vi jobbade och synkroniserade in action och gå igenom cykelteknik osv osv. Slutsats: Kör bara kör!
Vi skulle cykla till en strand och ha pickning- så klart! Mat måste ALLTID finnas, måste fylla på depåerna.

Eftersom jag bor åt ett annat håll än resterade familjemedlemmar mötte jag dem på plats för att sedan cykla tillbaka med dem.
Jag var där tidigare än resten av gänget trotts att jag följde chilensk tid, dvs jag var 1h sen.
När den tappra gänget väl kom fram vart jag så stolt! Dem hade sina hjälmar på. Pappa hade reflexväst och alla såg typ levande- typ… Kul var det att se den kämpa. Ca 7km lång var den sträcka- vi ska cykla mer än det per dag- är det beräknat men vi får se - allt beror på hur dem mår. Dag två kommer nog vara kämpigt- det är då träningsvärken är värst. gaaah!

Väl fram tog picknicken upp och goa mackor serverades.

Årets första dopp var jag även tvungen att göra. Uppfriskandet må jag säga.
Foto: Victoria Escobar

Hemvägen gick mkt bättre. Undra om det är så för att man kan vägen och vet vad som väntar en eller om vägen verkligen blir kortare J…
Kan även vara så att dem trampade på mer då de visste att en grym grillning väntade dem…

Chorizos on the making.