GonnaMakeIt

Wohoo!

Älskar den paraden- den är så färglad och glad!

Älskar stämningen, alla dessa glada människor- underbart att se.
Man ser denna positiva stolthet. Att vara den man är, att vara stolt över sig själv och att vara ärlig mot sig själv. Det är så jag ser på det och sen en hel drööös av kärlekboost.

Jag är själv heterosexuell men har många vänner som är homosexuella och jag stödjer all sorts av ömsesidig kärlek.

Kärlek är det finaste man kan uppleva i min menig. Det är något fint, något så vacker och ibland något så sällsynt/fragilt/bräckligt (Note: Vad är det för ord jag letar? Ömtåligt? ). Man kan inte neka kärlek- den är så svår att få, så varför förbjuda? Låter helt sjukt i mina öron.

Min allra bästa vän och jag brukar gå och titta på paraden. Det slutar alltid med att vi alltid hoppar på tåget och går den tillsammans med många andra härliga personligheter. Iår gör vi samma sak!

Så imorgon är det parad-dags. På med färglada kläder (något jag tycker man bör ha varje dag, färger gör dig glad) och iväg och stöd kärleken!

Ser du mig? Grabba tag och heja! Haka gärna på om du vill!

Give love!

Lämnar en favvo låt jag har- sharing is caring och det gäller definitivt när det gäller kärlek.

http://www.youtube.com/watch?v=rpVUih5nY9g

Jag älskar augusti- det känns som en chans för nystart. Vilket är sjuk egentligen- för varje dag, varje stund är en chans för nystart. Men augustis känns lite extra ”nystart”.

Jag ser fram emot hösten och allt vad denna ”nystarten” för med sig. Planer smids, drömmar kommer att förvekligas och nya möten har bokats- längtar!

Oavsett vad dina drömmar, mål eller önskan är- försök att visualisera dem!

Se dem framför dig- som att du redan är där. Det, i min mening kommer göra dig  starkare, energisk och motiverad till att uppnå dem.

And when you feel like quitting, think about why you started!

Visualise it so it can keep you motivated!

 

 

Så vad säger vi?

Let´s go Augusti!!!

Nytt möte inplanerat redan ikväll-wish me good luck ;)

 

 

Kan vara svårt ibland. Även för mig som älskar att träna och är aktiv av mig- myror i brallan är bara förnamnet.

2013 har inte riktigt varit mitt träningsår. Har dragit på mig några idrottsskador som har krävt vila- påtvingad vila. Inget allvarligt- utan överansträngningar som gör att jag måste dra ner på tempot. Kul. Jätteroligt. Har liksom börjat fördriva tiden med lite pyssel. Familjen och jag har startat en syjunta…Ganska kul att se icke-tålmodiga personer pyssla hahaha- mer om det någon annan gång. Alla dessa skador och plötsligt intresse för att måla, pysslar och virkar har INGET med åldern att göra! INGET...

Förutom mina idrottskador genomgick jag en käkoperation i april och det tog mig ett tag att komma igång. Jag blev lat. Nu har jag en inflammation vid fotleden- vilket gör att jag inte kan träna på samma sätt som jag brukar. Ingen löpning, stå på tå (som jag gör när jag dansar) eller utfalls (yez!) men kan cykla.

Spinning är inte en favoritträningsform, man kommer liksom ingen stans i en spinningsal. Jag kämpar med att visualisera nedförsbacken när instruktören talar och vill upp med händerna och skrika "wiiieee"- but no, not the same. Däremot är spinning sjuktbra för kondisen och skonsamt mot min fot- Så spinning it is.. Motivationen kan tryna lite.

Why? För det är inte kul? För att det är jobbigt? För att det är svårt? Ah, orsakslistan kan göras superlång- har femtioelva ursäkter MED motivering.

Även om träning är mitt livsstil och en del av mig- kan jag förstå de personer som inte är lika tränings junkiee som jag att motivera sig.

Vad gör jag för att finna motivation?

Försöker minnas känslan!

Känslan efter en löptur är fantastiskt. Känslan av att ha dansat mig svettig och glad är euforisk och känslan efter en svettig spinning pass är: shiet vad grym jag är att jag gjorde detta- trotts alla motiveringar jag hade att INTE gå på passet! BOOM! Jag kom i mål!!!!!

Jag tränar mycket efter känslan (helt plötslig får jag "whata a feeling" låten i huvudet), mina träningsaktiviteter kan ändras lite efter humör. Har mina favoriter men ärligt ibland är det bara en jobbig boxpass som är det enda hjälpmedel för att få ut aggression :) (and.. yes, med Rocky theme song i huvudet!)

Har du inte hittat en träningsform som du trivs med, testa runt, pröva, testa olika instruktörer- just i det här fallet är det heeelt ok att vara lite otrogen.

Pröva runt tills man hittar den rätta- är inte fel :)

För vad som känns bra för mig behöver inte vara rätt för dig.

But tell me.. "Hur hittar du din motivation?"

Alla vaknade oerhört tidigt idag- värmen stekte inne i tältet.

Kims AC slutade fungera- inga problem vi löööser det.

Camp-värden bad oss flytta på tälten då fler gäster skulle komma. Vi hade såklart  tagit bästa läget- som var avsedda för husvagn. Det innebar att ta ner tälten, flytta den några meter och bygga upp den igen. Oooorkaa!!! Ok, vi är toksnabba numera men.. orkar inte! Men vi kom ett nytt och bekväm sätt.

Efter en lat dag hittade vi dessutom en studsmatta på campingen lite längre bort. Vi är lite av vanehundar och vi stannar där vi trivs och "l'ngre bort" var lite utanför våra gränser. Men en vågade sig ut och se sig omkring. Det var dem som upptäckte studsmattan! Wiiiieeee!!!

Självklart var vi tvungna att testa mattorna och visa våra akroboatiska moves.

Att meddela reste var ett självklarhet. Vi måste hämta dem äldre (OBS! Jag är ännu inte inräknad som "äldre"- yet). 

Delad glädje är dubbel glädje- charing is caring. Speciellt när man ser dem hoppa på en studsmatta som är avsedd för tunna små barn. Det var inte bara vi "unga" som skrattade så att vi kissade på oss- även förbigående kunde inte hålla sig från skratt.

(Här ska det vara en filmsnutt... Men it-gudarna ville inte. Den kommer...)

Morbror och Linnea testar studsen

Även moster skulle visa sina akrobatiska rörelser

Hemvägen gjordes längstranden och ta farväl av den mjölvita sanden.

Sista kvällen på Fårö avslutades såklar med en grym grillning och tidigt läggdags (ca 00:10).

Den allmäna brasan som vi ockuerade.

Till dem köttätarna

Imorgon väntar en låång cykeltur. Slut destination Visby. Vi får se hur många som hänger med mig nu, nu när det finns access till bilar… 

Av 14 personer är det 12st som har ont i rumpan. Trotts att dem flesta har cykelbyxor med vadd (hot stuff-really…) så känner dem flesta av smärta i bakdelen. Det är skavsår, rumpbenen och alla typer av pain som var morgonen heta ämne.
Dem har tipsats varandra om olika salvor och krämer men vinnaren verkar vara vaselin- jag har inga kommentarer.

Morgonen började med en tokmysig frukost där- förutom salvor och krämer berättade dem äldre olika historier och bus från deras barndom. Riktigt mysig morgon.

Morgon chill och story telling

Meeen, resan måste fortsätta - vi hade nya mål att nå. Packa ihop, off we go!

Problemet här var att ta steget till att sätta sig på cyklarna. Ingen ville, det tog emot. Bakdelen, rumpan, gluteus, booty- what ever! Det sved och det tog emot att sätta sig på den där jäkla sadeln. Men pannbenet slogs på och dem körde på.

Sadeln är inte det som lockar mest just nu.

Tuuuuur att en crêperie dök upp längt vägen- wohoo!
Den hade dessutom en sådant cool inredning att alla vart riktigt fascinerad av alla små detaljer. Givetvis skulle vi stanna och ta en crêpe- efter frukosten.

...Likaså mor och far

 

Ok NU var vi mätta och belåtna, let´s go!
Vi ville ha ”stan” vi behövde ta ut cash! Dem flesta campingplatser är det cash only. Cash is king here in Fårö. Till slut fick vi reda på cash tas ut på ica- som stänger kl 16. Vi kom 16:10 och drog vid 17, sorry dude men vi är lite av tidsoptimister men vi har lätt gjort så Ica:n klarade månadens budget- LÄTT!

Idag skulle vi campa vid stranden.

Och en tävling startades- vem byggde sin tält snabbast. BOOM! It´s on!

Förutom den tält-tävlingen, har vi en pågående tävling- matlagning.

Varje ”familj” har var sin dag att laga middagen till alla. Förutom smak och presentation, tas även häsnyn till förutsättningarna man har haft samt vilken tid maten serververas.
Idag var det ungdommanrnas tur och ja- jag räknas som ungdom fortfrande- yes!

Vi skulle ordna tacos- då vi har ätit olika typer av pasta till middag sedan dag 1. Vi är liiite less på det nu. Utbudet på Ica var ett paket köttfärs á 300gr- dude, det DÄR räcker inte för att mätta 14st hungriga cyklister. Vi måste tänka om. Plan B var färsk tortellini av något slag- fanns ingen tortellini. Vad gör vi nu då?
Pasta… 
Denna version skulle vara- pasta carbonada men i 3 olika varianter. En med fläsk, en med lamm och en vegetarisk. Vi har nämligen en som inte äter fläsk och jag som inte äter kött- i laktosfri grädde. Den här familjen är enkla- typ…   

Inte för att jag var med i den gruppen men jag tycker att vi var grymma och borde få full pott (är jag partiskt nu?)

Det jag tycker har varit otroligt roligt och härligt att se under denna resa är solidariteten. Alla hjälps verkligen åt. Jag börjar se dem olika rollen som har börjat komma fram- speciell bland dem yngre. Att se deras dem styrkor och nyfunna specialitet träda fram - är oslagbar!

Ser fram emot dem kommande dagar!

Idag var det en mayor dag som väntade oss. Idag skulle vi cykla lite över 42 km.

Det kan ses som lite- men allt är relativ och det har med varje persons förutsättningar. Eftersom vi är 14st personer i alla åldrar med olika aktiva liv så är detta mycket.
Vi skulle ha startat vid tolv… Men ja.. vi är chilenare ;)
Vi startade iaf- vi lämnar det där.

Vi lämnade Lickershamn bakom oss och Fårö var nästa destination.

Lickershamn

Victoria on the road...

 

Det var en lång resa och dem som led mest var dem som bar all packning. Varenda liten uppförsbacke kändes. Jag är oerhört stolt och imponerad ev deras viljestyrka och tjocka pannben.

 

 

Krigsskadan

Min moste mår nu iaf bra och trampade glatt vidare. Krigare!
Solen gassade på men alla krigade vidare- vi hade ett mål. Den här familjen är målmedvetna som fan.

Men vi nådde målet!
Väl vid färjan så andades många ut. Vi var så nära!

Kvällen slutade med spel och skräck historier.

Jag är en riktig en mes när det gäller skräckhistorier. Kollar fortfarande i min garderob och under sängen innan läggdags - så jag försvann snabbare än snabbt och lämnade dem modiga kvar, fast jag tog med mig mamma… För lite sällskap…

Massor har hänt så blogg bomb on the way!

Vi har bland annat fira Sveriges national a Chilenski style.
Prinsessan Madeleine har gift sig och vi har varit på en pröva-våra-cyklar-tour. BOOM!

Vi är nu på väg för vår Gotland tour, vi är lite sena, enligt svensk tid.

Kan börja berätta att min vecka började på ett katastrofrisk sätt. 

Var ute på en kvällsjogging som jag egentligen inte var så sugen på. Har nämligen känt mig tung i kroppen och det har gjort att löpningen inte varit lika härligt som det brukar. Men jag behöver få in vanan vi har halv maraton på sikte. Efter många monologer tog jag mig till slut ut. Det tog mig ca 20 minuter innan jag kom in i den härliga löparkänlsan. Underbart! Dessutom var det en fantastiskt kväll och solnedgången kändes sagolik. Blev tvungen att stanna upp en stund och ta några bilder. När jag väl tog mig hem, efter ca h löpning upptäckte jag att jag hade tappat bort min nyckel. Sprang tillbaka till rundan för att leta efter den. Efter över 1h letandes gav jag upp- klockan var nu 23 och kände mig besegrad.

-Att ringa låssmed kändes som ett måste.

BOOM 3500kr fattigare har jag nu 3st nya nycklar och nytt låst.
3500kr!!! WOOOT??!!
Hej och välkommen måndag.

Fin kväll var det- no?

Men det var en kort arbetsvecka och den skulle vändas till det bättre.

På nationaldagen hade vi bestämt en cykeltur med Gotlandgänget för att se dagsform, hur vi jobbade och synkroniserade in action och gå igenom cykelteknik osv osv. Slutsats: Kör bara kör!
Vi skulle cykla till en strand och ha pickning- så klart! Mat måste ALLTID finnas, måste fylla på depåerna.

Eftersom jag bor åt ett annat håll än resterade familjemedlemmar mötte jag dem på plats för att sedan cykla tillbaka med dem.
Jag var där tidigare än resten av gänget trotts att jag följde chilensk tid, dvs jag var 1h sen.
När den tappra gänget väl kom fram vart jag så stolt! Dem hade sina hjälmar på. Pappa hade reflexväst och alla såg typ levande- typ… Kul var det att se den kämpa. Ca 7km lång var den sträcka- vi ska cykla mer än det per dag- är det beräknat men vi får se - allt beror på hur dem mår. Dag två kommer nog vara kämpigt- det är då träningsvärken är värst. gaaah!

Väl fram tog picknicken upp och goa mackor serverades.

Årets första dopp var jag även tvungen att göra. Uppfriskandet må jag säga.
Foto: Victoria Escobar

Hemvägen gick mkt bättre. Undra om det är så för att man kan vägen och vet vad som väntar en eller om vägen verkligen blir kortare J…
Kan även vara så att dem trampade på mer då de visste att en grym grillning väntade dem…

Chorizos on the making.

Superwoman position!

Jag satt här om dagen och åt lunch med en kollega.

Han är en riktigt sådär skön typ, självsäker men inte så pass att det blir arrogant. Han är roligt men inte så att han blir en joker, snäll- utan att vara mes utan bara sådär härlig nice-typ.

Du utstrålar en skön feeling- det är inte möjligt att du känner så VARJE dag- vad har du för hemlis?

Då svarade han: Jag? Jag står i superman position när jag inte ”känner det”.

Då förstår ni vad min följdfråga var- var är det?

Han menar att man ska stå i en superwoman position i ca 2min varje morgon och gör sig mental redo för att möta dagen.

Rak i ryggen, stolt hållning, upp med näsa och verkligen TRO på sig själv! Att stå såhär hjälper att visualisera sin egna styrka!

Så gott folk- nu intar vi Superman och Superwoman postion och gör dig redo att möta dagen med styrka!

BAAM!!!

Ännu en helg som flugit förbi- helt sjuk!
Var tar tiden vägen?

Ok vad har hänt?

Jag bestämde mig för ett tag sedan att starta nyttiga April, eller ”sockerfria”  April.

Jag har en svaghet- för djävulens påfund- bakelsen, choklad, glasyr (helst bara glasyren) och allt som har med socker att göra. Jag är en junkiee... Och får jobba hårt för att stå emot! En rikligt socker-junkie är vad jag är! Påsken var såklart ingen undantag för ta frestelsernas väg.

Karaktär? Nej det vet jag inte vad det är- har googlat det men hänger inte riktigt med J

Nu har det gått en vecka utan socker i form av godis, läsk, light-produkter, bakelse osv osv.. Tänker även på att dem råvarorna jag äter inte har en massa socker i.

Dem första dagarna var det inga problem… Men dag 3.. OMG! Riktigt junkie beteende!

Så ja! Definitivt att jag måste se över vad jag får i mig- helt sjuk hur beroende man blir.

Erkänner det har inte blivit bättre men har lyckats tämja odjuret.

Vi börjar med April, sockerfria April för att sedan klara maj, juni juli osv osv.. MEN vi börjar med April. Det här fixar vi! En vecka har redan gått!