GonnaMakeIt

Bergspasset Den ökända bergspasset. Den är lite legendarisk här. Alla pratar om den och längtar till den. Jag var bara rädd. Vadå springa i branta berg- grymt jobbigt ju! Man kunde välja springa 10k, 14k, båda och/eller springa tillbaka hem... En 28km runda. Hallåa vem vill springa hem förutom det ovan?! Det fanns ca 20st. Jag skulle springa 10k, sen vart jag övertalad att springa 14k och samma dag på frukosten vart jag övertalad att springa Womans Health halvmarathon. Man ska inte ungås med dessa löpare! Jag faller för grupptryck. Väl upp var vädret blåsigt och kallt. Jag hadr bestämt mig att springa i linne då jag kände på mig att solen skulle titta fram. Jag hade rätt. Allt kändes så himla bra. Kroppen kändes pigg och stark (trotts all träning). Hade ca 2km var av 14km rundan och jag började tänka: -jag kommer nog ge mig på 10k rundan också. Min kropp mår bra. Det var perfekt väder osv osv... Tills jag trampade fel på en sten och stukade foten. Lät som om jag tramapade på en torr gren. Smärtan kom diiiirekt! Jag sprang nära en ledare som snabbt kunde linda in min fot, plus att jag hade kompressionsstrumpor som hjälpte mot svullnaden. Men ärligt, hade jag inte haft så många människor omkring mig så hade jag gråtit som en liten flicka för att smärta var djävulsk. Efter omlindandet kändes det bättre, vet inte om det var adrenalinet, pannbenet eller envisheten som gjorde att jag kunde fortsätta småspringa de sista. Väl framme på hotellrummet bröt jag ihop. Då kom smärtan, svullnaden, knivsmärtan på foten. Ville amputera bort den. Inte ens smärtstillande hjälpte. Den natten sov jag inte gott. Meeen det är sånt som händer och det var ingen idé att vara bitter. Jättetråkigt att jag inte kunde vara med på intervallpasset osv men jag kunde vara med på core och Yoga. Det får jag vara glad över. Är det något yogan har givit mig denna vecka är acceptans-det har jag tagit med mig hela veckan. Sedan fick jag stavar så att jag kunde ta mig fram lättare. Då jäklar var det fart på mig.

Jag bestämde mig rätt tidigt att jag skulle gå hos en massör och naprapat. Mest för att det är bra att gå regelbundet på sådana behandlingar. Meeen när jag såg naprapören (nytt ord?) så ville jag boka alla hans tiden. Humna humna! Sharing is not always caring. Dag två gick man haltandes av all träningsvärk i vaderna. Gaaalet! Dag 3 så hade jag i vaderna, magen och överkropp. Hade varit på core och cirkelträning. Så när det var dags för massage och naprapat var jag rätt mör i kroppen. Jag har haft lite ont i axel sedan tidigare så fokusen var där. Han ville såklart titta på ryggen så jag fick ta av mig övedelen (hade såklart valt en snygg sport bh dagen till äran). Att vända sig om och ge någon ryggen utan tröja känns sådär. Miljonet tankar går runt, så som; bör svanka och ge en sexy-pose? Kollar han in min rumpa? Oh no, dessa byxor är inte så smickrande varken för baken som för dem såkallade love handles. Får sattsa på charm istället. När han var klar och sa alla fel min kropp hade (anatomiska fel) var det rätt svårt att lägga på charmen. -Du kan ha en sne rygg, ville jag barnsligt svara. Du är sne som ser mig sne.. Osv osv.. Jag gjorde såklart det- i mitt huvud. Fick lägga mig på mage då han skulle trycka in några nålar- även kalla akupunktur... Det var inte skönt alls, jag skrek, småsparkade, samtidigt som jag ville vara charmig... Det här charmgrejen höll inte särskilt länge, det gjorde ont och mina skrik var lite svårt att hålla tillbaka och få dem att låta charmiga fanns inte på kartan. Plus att jag började tycka riktigt illa om honom. Han var inte snäll. Jag tror faktiskt att han njöt varje gång han tryckte in en sån där nål och jag ryckte till (läs: svor. Dock gjorde jag det på spanska så han förstod inte). Det värsta av allt var att när han var klar så tackade jag snäll och bokade en ny tid(!?). Det var ju jag som skulle charma honom!

Det här med packning kan variera från resa till resa. Denna gång såg det ut såhär; Ok, jag har en vanlig bh med mig och 18 sportbh:ar. Borde haft med mig fler. MASSA underkläder och strumpor. Jag 3 shorts, 4 tights, 1 afrobyxa (även kallad arabbyxa, blöjbyxa etc), 3 hotpants (för hotta tillfällen) och 1 normalbyxa även kallad civilkläder. Har typ femtioelva linnen och femtiotolv löpartröjor. Men ändå glömde jag ha med mig mina kompressionsbyxor och löparjacka. Smycken: pulsklocka såklart. Den som inte har en pulsklocka kan låna. Plus mina pilgrimsörhänge. Skor: Vi har en lite latljolajbans på kvällarna här med. Det är inte bra träning. Så för det tog jag med mig "finare" sneakers. Man kan liksom inte gå i löparskor hela dagarna(!?). Annars två par löpaskor och ett par inneskor. Borde ha haft med mig minst ett par inneskor till (måste matcha med outfiten såklart). Accesoirer: klar man har med sig accesoirer som tjej- även på en träningsresa. Däremot bestod de av vätskebälte, löparlurar, iphonehållare och pulsbandet - såklart! Huvudbonad: inga fancy hårklämmor med pärlor och glitter. Nope här tog man med sig bandana, massa hårsnoddar och keps. Vi kommer dessutom få en pannlampa för att springa Midnattsloppet här i Monte Gordo. Tog inte med mig sååå mkt mer, hade bara rätt till 20kg liksom... Tvätt.. Och svettiga kläder måste hängas någonstans. Jag byter om typ femtioelva gånger. Jag har fått ärva en tvättlina och tvättmedel av en kompis som var här veckan innan. Tack! Trotts alla träningskläder och tvätt... Så borde jag haft med mig mer...

(Kommer fler bilder strax- sämst uppkompling här borta)

Det var ett tag sedan…

Nästan en månad och massor har hänt.
Jag har INTE legat på latsidan utan har varit igång och blivit inspirerad av människor omkring mig.

Om jag ska sammanfatta denna månad så är ordet tacksamhet som det som dyker upp. Det finns så mycket att vara tacksam över, vissa saker anser vi vara självklara men det är dem inte. Verkligen inte. Livet är så kort, vi är så bräckliga och samtidigt så starka. Våra kroppar, vårt sinne- livet, den går upp och ner. Jag har varit både uppe och nere, skrattat och gråtit, varit arg och kärleksfull men mest av allt har jag varit tacksam.

Bestämde mig göra en lista av saker jag är tacksam.. Den kan göras så otrolig lång men några saker är bland annat för:

• Min kropp- den är så stark och tålig. Den är helt underbar och fantastiskt.
• Mitt sinne, lika stark den med. Den tar mig vidare, den pushar mig och peppar mig.
• Min vän- Carolina. Min bättre hälft, min rådgivare, mitt pepp, mitt samvete, min inspiration :). Utan hennes stöd och kärlek hade allt varit mycket mycket svårare och sjuuukt tråkigt. Är det någon som kan få en att må bra så är det hon! Hon är fantastisk!
• Min familj- för deras stöd och uppmuntran.

Finns såklart så mycket mer än ovannämnda.
Varje dag, innan läggdags ska jag gå igenom min dag och ta fram det jag är speciell tacksam för just den dagen.

Hängt på!
Låt oss lyfta fram vår tacksamhet, både för oss själva och den tacksamhet man känner för andra.
Give love!

Ni har väl inte missat SATS nya uppgraderade app?

Här kan du loggar all din träning, både inom SATS och utanför SATS.
Appen ger även möjligheten att koppas till andra app:ar så som RunKeeper.

Du har tillgång till en träningsplan där du kan få tips om hur och vad du ska träna, äta för att nå ditt utsatta mål.

Så- skriv in dina uppgifter samt mål.

Därefter tryck på ”STARTA” och BAAM! Vi är igång!

App:en ger alltså:

• Du får ditt dagliga energibehov uppskrivet
• Förslag på hur du kan fördela din energibehov under dagen.
• Kostråd inför träning beroende på om du tränar på morgonen/lunch/kväll/etc
• Lite kosttips för före/efter träning.
• Tips på bra livsmedel att ha hemma.
• Receptförslag
• Träningsrekommendationer för att nå dina uppsatta mål
• Och mycket mycket mer!!!

 

Såhär ser min träningsvecka ut. Som ni ser massa cykling då jag har en skadat fot och får inte löpträna eller göra annat som kräver en böjning av tårna, doktorns rekommendationer.

Men jag kan göra annan typ av konditionsträning, så som cykling, rodd, simning, crossmaskinen. Jag får anpassa min träning helt enkelt J

Ok, jag har satt upp mina mål för dem kommande 8 veckor- gör det du med!
Det kommer bli kul att få en visuell bild på sin träning och aktivitet.
Frågan är nu- ÄR ni med mig?
-Va?
JAAAA!!! Let´s go!

 

 

Var på en föreläsning på SATS konvention om hur man får ut det mesta av dagen. För ärligt dygnet har bara 24h. Ja- vi vill gärna att den ska ha mer men fakta är fakta. Så huuur kan jag få ut det mesta av allt?

En av sakerna vi gick igenom var 30/10 regeln.
Ta 30 minuter att strukturerar upp veckan och ca 10 min varje dag för att följa upp.

Under dagen har vi olika roller. Jag har tex rollen som ekonom, träningsinstruktör, kompis, löpare etc etc, alla dessa är roller som jag vill ha kvar i mitt liv- jag älskar dem alla. Man kan inte vara alla samtidigt men man vill ha tid för att vara alla. Men vad gör man för att kunna få ut det mesta av deb tiden man har?

-Håll dig till dina roller!
När du är mamma- var mamma till 100%.
När du är kompis var en kompis till 100%.
Var närvaro till den rollen du är till 100%.
Var här och nu!
Håll inte på med jobbsamtal när du kommit hem till dina barn. När du är på jobbet sitt inte med fb, eller annat som inte är jobbrelaterad och när du är på gymmet var och träna. Stå inte på trampmaskinen och svara på mess, logga in på fb, Instagram osv osv. Hur effektiv blir du när du sitter med massa annat?
Fokusera på det du gör för att effektivisera tiden för dem uppsatta uppgifter.
Detta är något jag definitivt satt på bruk med en gång.

Har du fler tips på att få ut det mesta av din tid?

 

I lördags var det dags för SATS årliga konvention. BOOM!

Ett helt tåg fylldes med SATS personal och centralstation var fylld av folk redan vid 05:00 på lördagmorgon. Tuuu-tuuuu!!! Göteborg let´s go!

 

Väl framme fick alla orange SATS tröjor för att direkt ta oss ut på en kort löpningstur runt Svenska Mässan.
Sjuuk kul att se så mkt oranga personer springa runt. 

MEN inte bara det, man kunde även testa yogalates air- som kommer att komma till utvalda SATS center- Håll utkik för när den väl kommer ut PROVA PROVA!!! Jätteroligt!
Visst jag kände mig lika smidig som en gravid flodhäst, stel som en pinne men med lite övning så ska även jag fixa det….

Håll nu utkik på SATS höstschema för det kommer så mycket nytt och roligt!

PÅ söndagen kröp tröttheten och träningsvärken fram. Jag hade däremot bestämt träff med mamma (läs: mamma bjöd på hemmagjord lunch och jag kunde ABSOLUT inte kunde tacka nej till).

Väl framme möttes jag av en lite sen överraskningsfest. Vi hade inte kunna fira min födelsedag ordentligt iom olika semesterresor som hade bokas i förväg. Och min familj vet att jag ääälskar födelsedagar.

Familjetid- en perfekt avslut på helgen.

The roof, the roof is (was) on fire!

BOOM! Vilken grej!

Igår var det NTC klass vid Odenplan 65. Tanken var att vara uppe på taket men pga av regn så flyttade vi ner en våning och körde stenhårt.

Bilden lånad från Master Trainer Jessica Claréns blogg.

 

Bilden lånad från Master Trainer Jessica Claréns blogg.
Här grymma Nikes Master Trainer Madeleine Fernandez

 

Jag kan dela med mig om att svetten ram som om jag hade varit ute i regnet. Kläderna var dygnsura att när jag väl skulle ta mig hem struntade helt enkelt i paraply och körde en dancing in the rain la-la-mode version hem.

 

Jag och Elin- svettiga, glada och helt slut efter en grym NTC- pass.

 

Känslan att komma hem dyngblöt, glad och belåten efter dagens prestation är en underbar känsla!

 

Kickades igång med femkamp på Grönan med kollegorna… Placering på mitt lag var.. Usch spelar det någon roll? Det handlar om att delta #förlorarlaget

LÖRDAG!
Parad och födelsedagsfirande!

Älskar Pride Paraden! (Har nog nämnt det i ett tidigare inlägg)

Älskar stämningen, människorna, musiken, vänskapen, kärleken och så hade vi vääädret med oss!

Tycker definitivt att Stockholm ska ha mer såna parader. Jag är latina och jag älska Batucadas (samba orkester som spelar ute på gatan). Älskar stämningen det skapar, älskar musiken och showen dem bjuder på. Vem kan stå still till sånt? Oavsett om man kan dansa eller inte- så får man lust att skaka på nånting- eller hur?!

Som bjöd på ännu mera dans! I alla dess former, magdans, salsa, hiphop och en slags knivdans(?!) Den dansen skrämde skiten ur mig- rent ut sagt!

Det var en blandning av skräck, hysteriskt skratt och nyfikenhet som gjorde att jag satt som på nålar. Eller så var det så att jag inte vågade göra några häftiga rörelser, kvinnan vinglade i skyhöga klackar medan hon dansade snyggt med en kökskniv. Min intuition sa no sitt still, kör strutsvarianten, blunda och hoppas att det går över. Hahaha!

 

Min vän måste ha förstått min förvirring och behov av att prata om det som just inträffat och förklarade historien för mig. Tydligen så gör man denna typ av knivdans på bröllop. Det är en tradition att bruden väljer en väninna som ska göra en knivdans precis innan tårtan skärs. Tanken är att brudgummen ska köpa ut kniven för att kunna skära tårtan. Något liknande hände på den här festen. Säger bara WOW!

Wohoo!

 

Älskar den paraden- den är så färglad och glad!

Älskar stämningen, alla dessa glada människor- underbart att se.
Man ser denna positiva stolthet. Att vara den man är, att vara stolt över sig själv och att vara ärlig mot sig själv. Det är så jag ser på det och sen en hel drööös av kärlekboost.

Jag är själv heterosexuell men har många vänner som är homosexuella och jag stödjer all sorts av ömsesidig kärlek.

 

Kärlek är det finaste man kan uppleva i min menig. Det är något fint, något så vacker och ibland något så sällsynt/fragilt/bräckligt (Note: Vad är det för ord jag letar? Ömtåligt? ). Man kan inte neka kärlek- den är så svår att få, så varför förbjuda? Låter helt sjukt i mina öron.

Min allra bästa vän och jag brukar gå och titta på paraden. Det slutar alltid med att vi alltid hoppar på tåget och går den tillsammans med många andra härliga personligheter. Iår gör vi samma sak!

 

Så imorgon är det parad-dags. På med färglada kläder (något jag tycker man bör ha varje dag, färger gör dig glad) och iväg och stöd kärleken!

 

Ser du mig? Grabba tag och heja! Haka gärna på om du vill!

 

Give love!

 

Lämnar en favvo låt jag har- sharing is caring och det gäller definitivt när det gäller kärlek.

http://www.youtube.com/watch?v=rpVUih5nY9g

 

 

Jag älskar augusti- det känns som en chans för nystart. Vilket är sjuk egentligen- för varje dag, varje stund är en chans för nystart. Men augustis känns lite extra ”nystart”.

Jag ser fram emot hösten och allt vad denna ”nystarten” för med sig. Planer smids, drömmar kommer att förvekligas och nya möten har bokats- längtar!

Oavsett vad dina drömmar, mål eller önskan är- försök att visualisera dem!

Se dem framför dig- som att du redan är där. Det, i min mening kommer göra dig  starkare, energisk och motiverad till att uppnå dem.