GonnaMakeIt

Av 14 personer är det 12st som har ont i rumpan. Trotts att dem flesta har cykelbyxor med vadd (hot stuff-really…) så känner dem flesta av smärta i bakdelen. Det är skavsår, rumpbenen och alla typer av pain som var morgonen heta ämne.
Dem har tipsats varandra om olika salvor och krämer men vinnaren verkar vara vaselin- jag har inga kommentarer.

Morgonen började med en tokmysig frukost där- förutom salvor och krämer berättade dem äldre olika historier och bus från deras barndom. Riktigt mysig morgon.

Morgon chill och story telling

Meeen, resan måste fortsätta - vi hade nya mål att nå. Packa ihop, off we go!

Problemet här var att ta steget till att sätta sig på cyklarna. Ingen ville, det tog emot. Bakdelen, rumpan, gluteus, booty- what ever! Det sved och det tog emot att sätta sig på den där jäkla sadeln. Men pannbenet slogs på och dem körde på.

Sadeln är inte det som lockar mest just nu.

Tuuuuur att en crêperie dök upp längt vägen- wohoo!
Den hade dessutom en sådant cool inredning att alla vart riktigt fascinerad av alla små detaljer. Givetvis skulle vi stanna och ta en crêpe- efter frukosten.

...Likaså mor och far

 

Ok NU var vi mätta och belåtna, let´s go!
Vi ville ha ”stan” vi behövde ta ut cash! Dem flesta campingplatser är det cash only. Cash is king here in Fårö. Till slut fick vi reda på cash tas ut på ica- som stänger kl 16. Vi kom 16:10 och drog vid 17, sorry dude men vi är lite av tidsoptimister men vi har lätt gjort så Ica:n klarade månadens budget- LÄTT!

Idag skulle vi campa vid stranden.

Och en tävling startades- vem byggde sin tält snabbast. BOOM! It´s on!

Förutom den tält-tävlingen, har vi en pågående tävling- matlagning.

Varje ”familj” har var sin dag att laga middagen till alla. Förutom smak och presentation, tas även häsnyn till förutsättningarna man har haft samt vilken tid maten serververas.
Idag var det ungdommanrnas tur och ja- jag räknas som ungdom fortfrande- yes!

Vi skulle ordna tacos- då vi har ätit olika typer av pasta till middag sedan dag 1. Vi är liiite less på det nu. Utbudet på Ica var ett paket köttfärs á 300gr- dude, det DÄR räcker inte för att mätta 14st hungriga cyklister. Vi måste tänka om. Plan B var färsk tortellini av något slag- fanns ingen tortellini. Vad gör vi nu då?
Pasta… 
Denna version skulle vara- pasta carbonada men i 3 olika varianter. En med fläsk, en med lamm och en vegetarisk. Vi har nämligen en som inte äter fläsk och jag som inte äter kött- i laktosfri grädde. Den här familjen är enkla- typ…   

Inte för att jag var med i den gruppen men jag tycker att vi var grymma och borde få full pott (är jag partiskt nu?)

Det jag tycker har varit otroligt roligt och härligt att se under denna resa är solidariteten. Alla hjälps verkligen åt. Jag börjar se dem olika rollen som har börjat komma fram- speciell bland dem yngre. Att se deras dem styrkor och nyfunna specialitet träda fram - är oslagbar!

Ser fram emot dem kommande dagar!

Det här med att vara Chilenare och ha kvar sina traditioner, kulturer och vanor hänger inte alltid med i den svenska kulturen.

Jag är född i Chile och kom till Sverige 1984, så det var ett bra tag sedan.
Vi har anpassat oss till den svenska kulturen utan några som helst problem.  Åker vi till Chile är vi mer svenskar än chilenare. Fine, jag förstår det- inga issues med det. MEN! Sedan har vissa saker som hänger kvar, vanor, seder kalla det vad du vill- men vi har dem. Dessa saker är inte språkliga missägningar så som Slussen är Elussen på spansve (Spanska-Svenska). Spagetti är espageti. Städa uttalas esteda, man sätter helt enkelt ett ”e” framför alla ord som börjar med ”S”. Sedan är det ingen skillnad för dem ordet som börjar med ”V” eller ”B”, allt uttalas med ”B”, Vårberg blir Bårberg. Eee comprende?

En av många saker är födelsedagsfirandet. Vi firar stort! Det är STORA tårtor- helst två i olika smaker. Standard är annanastårta och kolasåstårta- som vi gör av att koka burkar med kondenserat mjölk i ca 2 timmar. Mumma!

Det ska räcka till ALLA plus en (eller två) att-ta-hem-bitar.

Förutom stora, nej ENORMA tårtor för hela familjen även kallad släkt här i Sverigeland så sjunger vi självklart ”ja, må du leva” både på svenska och spanska. Den spanska versionen kan vi- inga probs där liksom. Men den svenska versionen kan modifieras en aning. Istället för att sjunga ”…lever ut i hundra de år” blir det ”…lever sjuttiohundrade åååår!” Och ”hurra-hurra-hurra!” blir ”hora-hora-hora!”. Detta är självklart inte med en tanke på vad det egentligen betyder- utan, det blir bara lite fel vid uttalet.

En annan sak till som skiljer sig åt är; hur man skär tårtan. Nej, nej, nej vi har ingen ritual med att de ska skäras med en machete eller något- nej, kom igen :) 
Men vi lägger ett glas i mitten av tårtan- gärna ett high-ball glas (tårtan är inte bara stor i omkrets utan även på höjden). På tårtans mitt trycker vi ner high-ball glaset och skär tårtbitarna runt den. Why? För att man ska skära rakare så klart! Hallåa!

En bit är en rejäl bit- inga små I´m on a diet kind of thing.

Födelsedagar firas inte mellan 14-16, nej då städas lägenhet kliniskt rent till salsamusik på full volym- det ska lukta klorin, helst! Nej, födelsedagar börjar runt 18. Eller man bjuder in folk till 18 men folk börja anlända vi 19-tiden. Den här akademiska kvarten finns inte. Det är en hel timme som gäller-MINST! Till hur länge? Omöjligt att svara på- det beror på hur bra stämning det är men inte innan 00:00.
Det är inte en myspys-happy-birthday-cozy-firande heller. Nej, det är fest! 

!

Födelsedagar ska firas och det ska firas STORT!!! I Sjuttiohundrade år....