GonnaMakeIt

Bergspasset Den ökända bergspasset. Den är lite legendarisk här. Alla pratar om den och längtar till den. Jag var bara rädd. Vadå springa i branta berg- grymt jobbigt ju! Man kunde välja springa 10k, 14k, båda och/eller springa tillbaka hem... En 28km runda. Hallåa vem vill springa hem förutom det ovan?! Det fanns ca 20st. Jag skulle springa 10k, sen vart jag övertalad att springa 14k och samma dag på frukosten vart jag övertalad att springa Womans Health halvmarathon. Man ska inte ungås med dessa löpare! Jag faller för grupptryck. Väl upp var vädret blåsigt och kallt. Jag hadr bestämt mig att springa i linne då jag kände på mig att solen skulle titta fram. Jag hade rätt. Allt kändes så himla bra. Kroppen kändes pigg och stark (trotts all träning). Hade ca 2km var av 14km rundan och jag började tänka: -jag kommer nog ge mig på 10k rundan också. Min kropp mår bra. Det var perfekt väder osv osv... Tills jag trampade fel på en sten och stukade foten. Lät som om jag tramapade på en torr gren. Smärtan kom diiiirekt! Jag sprang nära en ledare som snabbt kunde linda in min fot, plus att jag hade kompressionsstrumpor som hjälpte mot svullnaden. Men ärligt, hade jag inte haft så många människor omkring mig så hade jag gråtit som en liten flicka för att smärta var djävulsk. Efter omlindandet kändes det bättre, vet inte om det var adrenalinet, pannbenet eller envisheten som gjorde att jag kunde fortsätta småspringa de sista. Väl framme på hotellrummet bröt jag ihop. Då kom smärtan, svullnaden, knivsmärtan på foten. Ville amputera bort den. Inte ens smärtstillande hjälpte. Den natten sov jag inte gott. Meeen det är sånt som händer och det var ingen idé att vara bitter. Jättetråkigt att jag inte kunde vara med på intervallpasset osv men jag kunde vara med på core och Yoga. Det får jag vara glad över. Är det något yogan har givit mig denna vecka är acceptans-det har jag tagit med mig hela veckan. Sedan fick jag stavar så att jag kunde ta mig fram lättare. Då jäklar var det fart på mig.